D.

  • Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.
  • De gamla ha almanachan i kroppen.
  • De gamla ha också varit barn.
  • De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.
  • De gamla skall man ära, de unga skall man lära.
  • De gamla till råd, de unga till dåd.
  • De små tjufvarne hänger man upp, för de stora lyfter man på hatten.
  • De sofva icke alla, som snarka.
  • De stora känna hvarann.
  • De sämjas som hund och katt.
  • De vackraste äpplena bli först maskstungna.
  • De vise fela ock. De äro inte helgon alla, som gå i kyrkan.
  • De äro inte jungfrur alla, som bära kransar.
  • De äro inte jägare alla, som blåsa i horn.
  • De äro så sura, sa’ räfven om rönnbären.
  • De äro två alnar af ett stycke.
  • Delad glädje är dubbel glädje.
  • Den arbetet straffar, han lastar mästaren.
  • Den behöfver skrika högt, som vill skrämma fan.
  • Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.
  • Den bästa vetenskapen är den, som gör oss mer fromma än lärda.
  • Den börda som bäres af tvänne, är ej hälften så tung. Den dag som gången är, får du ej igen.
  • Den drunknar inte, som hänga skall.
  • Den dyraste helsa är den som hemtas från apoteket. Den ena arbetar, den andra drar nyttan.
  • Den ena dagen är ej den andra lik.
  • Den ena har lyckan, den andra kryckan.
  • Den ena har namnet, den andra gör gagnet.
  • Den ena hedern är den andra värd.
  • Den ena jagar, den andra äter steken.
  • Den ena knäcker, den andra bräcker, och den tredje faller i bäcken.
  • Den ena korpen hackar inte ut ögat på den andra.
  • Den ena kråkan sitter gerna hos den andra.
  • Den ena lögnen räcker den andra handen.
  • Den ena plöjer, den andra sår, och ingendera vet hvem det får.
  • Den ena presten ger ej den andra offer.
  • Den ena räfven bör inte sättas att vakta den andra. Den ena skälmen vet bäst, huru den andra är till mods.
  • Den ena tiggaren förtryter det, att den andra står för dörren.
  • Den ena tycker om modren, den andra om dottern, och så bli de begge gifta.
  • Den ena åsnan hugnas åt att den andra bär säcken. Den ena åsnan klår den andra.
  • Den enes död, den andres bröd.
  • Den enes vinning, den andres skada.
  • Den enögde är högst i korgen bland de blinde.
  • Den faran älskar, är faran närmst.
  • Den farligaste posten är den högsta äreposten.
  • Den fattige blir aldrig fullfattig.
  • Den fattige får alltid den sämsta lotten.
  • Den fattige hugnar sig vid sin like.
  • Den fattiges jul räcker icke till påsken.
  • Den feta soen vet inte hvad den svultna lider.
  • Den fri är född, är träldom svår.
  • Den fromme blir snarast besviken.
  • Den frukt som faller på grannens gård är hans.
  • Den fälen har alltid lyte, som man ej kan få.
  • Den förnöjsamme har alltid nog.
  • Den forste, den bäste.
  • Den geten som mest bräker, mjölkar minst.
  • Den girige får aldrig nog.
  • Den giriges plåga är länge lefva.
  • Den gnäller alltid, som hugg får.
  • Den god husfrid hafva vill, han göre hvad hustrun råder till.
  • Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem. Den gode herden lemnar sitt lif for fåren.
  • Den gren som bågnar är bättre, än den som brister. Den gråter aldrig guld, som aldrig guld egde.
  • Den gås som halsen är af, kacklar inte mer.
  • Den gör ondt nog som inte gör godt.
  • Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.
  • Den kolpen vill bli, han hjelpe sig sjelf.
  • Dan hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.
  • Den hund som mest skäller, bites minst.
  • Den hund som vill bita i hvar sten, skall ha goda tänder.
  • Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.
  • Den i leken går, måste leken tåla.
  • Den illa gör, han illa far.
  • Den inte kännes af sig sjelf, kännes af dem, med hyilka han umgås.
  • Den inte lärt att lyda, vet ej heller att befalla.
  • Den inte vet tiga, vet ej heller tala.
  • Den inte vill arbeta, får efter maten leta.
  • Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder. Den intet godt vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.
  • Den intet vågar, han intet vinner.
  • Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej. Den kommer också fram, som oxarna drifver.
  • Den kommer tids nog, som skall hängas vid ljus.
  • Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura. Den lag stiftar, eger ock lag tyda.
  • Den lata har alltid helgdag.
  • Den lata och den feta ha alltid ondt af heta.
  • Den litet sår, han litet får.
  • Den lyckan flyr, honom följer hon efter; den henne söker, för honom flyr hon undan.
  • Den lyckan råkar, blir sofvandes rik.
  • Den man geraa umgås med, dens seder lär man.
  • Den med ett blir sedder, blir med tio tedder.
  • Den med ulfven äter, får med ulfven tjuta.
  • Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.
  • Den mycket kan göra, får mycket att röra.
  • Den mycket vill veta, får mycket arbeta.
  • Den många frukta, måste sjelf rädas för många.
  • Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags.
  • Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank.
  • Den något godt har lärt, blir mycket godt beskärdt.
  • Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram.
  • Den något spar, han något har.
  • Den något vill lära, kommer till ära.
  • Den ordentlige betalaren är herre öfver andras pung.
  • Den passar, som ingen trumf har.
  • Den rike har många fränder.
  • Den rike är allestädes hemma.
  • Den rike äter hvad han vill, den fattige hvad han har.  Den råd lyder är vis.
  • Den räddaste slår först.
  • Den sak söker, skall namn nämna.
  • Den sent kommer, kommer ock.
  • Den skatter samlar, samlar sig sorger.
  • Den smak kärlet en gång fått, behåller det gerna.
  • Den som aldrig gjort illa, gör sällan väl.
  • Den som aldrig gör väl, har intet godt att vänta.
  • Den som artar till nässlan, bränner tidigt. -Den som betalar sin skuld, förbättrar sitt gods.
  • Den som bitit hufvudet af skammen, skäms inte mer.  Den som blyges att fråga, skämmes vid att lära.
  • Den som bygger hus vid allmänna landsvägen, får  många byggmästare.
  • Den som bygger sitt hus med andras skada, samlar  sten till sin graf.
  • Den som bär eld i barmen, bränner sig.
  • Den som börjar med mycket, slutar oftast med ingenting.
  • Den som ej gråter sin vän varm, får visserligen sörja  honom kall.
  • Den som ej går framåt, går tillbaka. ,
  • Den som ej har mer än ett öga, är rädd om det.f  Den som ej har sporrar, han ride med spö.
  • Den som ej kan bedja, han fare till sjös.
  • Den som ej lyder mor, får lyda styfmor.
  • Den som ej ser upp med ögonen, får se upp med  pungen.
  • Den som ej står till att råda, gtår ej heller till att  hjelpa.
  • Den som ej tager ' vara på styfvem, får ingen daler.  Den som ej unnar sig sjelf godt, unnar heller ingen annan.
  • Den som ej vill lyda far och mor, får lyda trumman.  Den som en gång stulit, får * alltid heta tjuf.
  • Den som far skyldig bort, kommer ock skyldig åter.
  • Den som flyger för nära solen, sveder vingarn#.
  • Den som foder hönan, bör ock hafva äggen.
  • Den som foder sig af träta, arbetar på djftfruleqs verkstad.
  • Den som följer hopen, har många stallbröder.
  • Den som försmår det lilla, får intet af det stora.
  • Den som först kommer till qvarnen, får först mala.
  • Den som försummar tiden, blir försummad af tiden.
  • Den som gapar efter mycket, mister oftja hela styqket.
  • Den som ger af gifvet, ler Gud åt.
  • Den som ger silfver och guld, honom blifyer qvin-nan huld.
  • Den som ger tills han tigger, bör ha s<;ryk tills han ligger.
  • Den som gerna vill röra i andras grytor, syeder ofta sin egen gråt.
  • Den som gema vill slåss, får alltid något att plåstra.
  • Den som glömmer att slå knut på tråden, gör månget styng förgäfves.
  • Den som gräfver grop åt andra, faller sjelf deruti.
  • Den som går för hvars mans dörr och säger sanning, får en sönderslagen panna.
  • Den som går i borgen, går i sorgen.
  • Den som går långsamt, går säkert.
  • Den som gör allt hvad honom behagar, måste ofta lida hvad honom icke behagar.
  • Den som gör hvad han kan, gör lika mycket som påf-ven i Rom.
  • Den som gör sig sjelf till för, blifver af vargar uppäten.
  • Den som har biskopen till morbror, kommer Jätt fram i verlden.
  • Den som har en stor mun, bör hafva en stark rygg.
  • Den som har en styfmor har också en styffar.
  • Den som har en vacker syster, får nog en svåger
  • Den som har korset i handen, signar sig först sjelf.
  • Den som har maten på bordet och går hungrig der-ifrån, får skylla sig sjelf.
  • Den som har mera fett, än han behöfver, kaste somt i kålen.
  • Den som har många jern i elden, bränner några.
  • Den som har penningen till sin Gud, gör sig sjelf till slaf under sin dräng.
  • Den som har råd, steker fläsk och låter den fattige doppa.
  • Den som håller stegen, är lika god med tjufven.
  • Den som håller, är ej bättre än den som slår.
  • Den som i sitt femtionde år äktar en ung hustru, han bjuder döden till gäst.
  • Den som i ungdomen förstör fågelbon, antänder byar i ålderdomen.
  • Den som ingenstädes far, saknas inte hemma.
  • Den som ingenting vet, om ingenting tvistar.
  • Den som inte har en skilling lika kär som en daler, blir aldrig rik.
  • Den som inte har pengar i pungen, bör ha goda ord på tungan.
  • Den som inte kan sofva, bör gå i kyrkan (der det är lätt att somna).
  • Den som inte vill arbeta i värmen, får hungra i kölden.
  • Den som inte vill låta sig råda, står heller inte att     hjelpa.
  • Den som kan styra sin tunga, bevarar också sitt skinn.
  • Den som kan väl se genom finger, behöfver inga glasögon.
  • Den som klandrar arbetet, lastar också mästaren.
  • Den som klifver högt, faller djupt.
  • Den som kommer först till qvamen, får först mala.
  • Den som kommer i valet, kommer i qvalet.
  • Den som kommer sist till qvamen, får också mala.
  • Den som kommer vid tjära, blir nedsmord deraf.
  • Den som kryper emellan barken och trädet, blir snart klämd.
  • Den som kryper, kommer också fram.
  • Den som lefver, får se.
  • Den som lefver i galopp, får rida i traf ti}) helf-vetet.
  • Den som leker med elden, bränner sig slutligen.
  • Den som ligger omkull, springer hvar man öfver.
  • Den som ljuger i ett, blir misstrodd i allt.
  • Den som lånar, gör väl; den som betalar, gör bättre. Den som låter andra se i sina kort, tappar spelet. Den som låter locka sig att stjäla, blir trugad att hänga.
  • Den som lägger sig i draf, blir uppäten af svin.
  • Den som längst står, vinner platsen.
  • Den som lätt blir yr i hufvudet, bör inte klifva högt. Den som minst söker äran, får henne ofta först.
  • Den som missgår, honom missbjudes.
  • Den som mycket håller af sig sjelf, honom håller ingen af.
  • Den som många vill bjuda, måste mycket sjuda.
  • Den som njutit det söta, må njuta det sura också. Den som något har, får nog bli i laget.
  • Den som närer sig med förhoppningar, löper fara att dö af hunger.
  • Den som pratar mycket, ljuger äfren mycket.
  • Den som predikar sanning, talar grekiska.
  • Den som rosen vill plocka, får ej rädas för taggarna. Den som rätt skriftar, blir ock rätt aflöst.
  • Den som ser väl framför sig, kommer inte sjelf bak-efter.
  • Den som sjelf riktigt lärt, kan ock riktigt lär* andra.
  • Den som skall till olyckan, må så gerna löpa som krypa. (Jemf. 2 Krön. 25: 19).
  • Den som skämmer sig sjelf, han ärar ingen annan. Den som skär af sig näsan, skamfilar sitt ansigte.
  • Denx som slagtar kalfven, uppföder ingen oxe.
  • Den som slår min hund, älskar mig icke.
  • Den som släpper tygeln, blir snart kastad ur sadeln.
  • Den som sofva vill, drager sparlakanen till.
  • Den som sofver med hundar, stiger upp med loppor.
  • Den som sofver, syndar icke.
  • Den som sparar riset, älskar ej barnet.
  • Den som strider med lögnens vapen, har en sjuk sak  att försvara.
  • Den som stulit en gång, är en tjuf.
  • Den som sår orättvisa, får skörda hat och hämnd.
  • Den som sår ärter på landsvägen, får ej många skidor in i ladan.
  • Den som säger allt hvad han vet, han lärer ock säga  hvad han inte vet.
  • Den som säger allt hvad han vill, får ofta höra hvad  han inte vill.
  • Den som söker, han finner.
  • Den som tager barnet vid handen, tager modren vid  hjertat.
  • Den som tager en enka, får bord och bänka’, men  mycket att tänka.
  • Den som tager gåfvor, säljer sin frihet.
  • Den som tager herrar till stalldrängar, får brutna hästar och söndriga sadlar.
  • Den som tager köttet, får ock taga benen.
  • Den som tager trollet för guldet, behåller trollet, när  borta är guldet.
  • Den som tagit hin i båten, får ock föra honom i  land.
  • Den som tiger, förtalar sig ej.
  • Den som tiger, han samtycker.
  • Den som tingar spelmannen, skall ock betala honom.
  • Den som tjenar på nåder, han lönas med barmher-tighet.
  • Den som träter med matmodren, finner det igen på  fatet.
  • Den som tviflar att Gud är, kan äfven tvifla om solen finnes.
  • Den som tål det onda, främjar det ock.
  • Den som utsår dygd, han uppskär ett godt namn.
  • Den som varit med i leken, bör äfven ha med af steken.
  • Den som vill bedja ulfven, bör ta hunden till hjelp.
  • Den som vill begagna sig af elden, får äfven h&lla röken till godo.
  • Den som vill hafva dottren, får hålla sig väl med modren.
  • Den som vill hafva en stut att predika, får vara nöjd om han kan lära honom böla.
  • Den som vill hafva kärnan, måste först bita nöten. .
  • Den som vill hafva ägg, får tåla att hönsen kackla.
  • Den som vill hafva äggen, får ej döda hönan.
  • Den som vill jaga andra, måste ock sjelf löpa.
  • Den som vill kyssa barn, får gå till vaggan.
  • Den som vill köpa allt hvad han ser, får sälja allt hvad han eger.
  • Den som vill köpa korfven af hunden, måste ge fläsk igen. x
  • Den som vill köpslå utan penningar, bör gå på det torget, der intet är falt.
  • Den som vill lefva länge och väl, han äte och dricke med mått och skäl.
  • Den som vill ljuga, bör hafva godt minne.
  • Den som vill lära andra, bör ock sjelf något veta.
  • Den som vill med njuta, bör ock med skjuta.
  • Den som vill plåga en bonde, han tage en bonde der-till. Äfven: den, som vill slå en bonde, skall ta en bonde att slå honom med.
  • Den som vill rifvas med vargar, bör hafva björnklor.
  • Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister.
  • Den som vill vinna intet, bör begära för mycket.
  • Den som vill äta körsbär med de stora, kan lätt få kärnorna i synen.
  • Den som vinet drack, må äfven tömma dräggen.
  • Den som vrede kan styra, vinner en fiende.
  • Den som vågar, han vinner.
  • Den som är domare mellan två vänner, mister den ena.
  • Den som är född att stjäla, är också född att hän-gas.
  • Den som är slagen till en slant, blir aldrig en dukat.
  • Den som är tokig, byker pelsen.
  • Den som är van att ljuga, kan man ej heller tro, när han talar sanning.
  • Den som är väl död, har ock väl lefvat.
  • Den som äter med vargarna, måste tjuta med dem.
  • Den sorgen älskar, får alltid något att qvida öfver.
  • Den spelar ej illa, som vinner sin insats.
  • Den spiken drog, sa* timmerman’ när han stoppa* honom i fickan.
  • Den styfver man sparar, är lika så god som den man förtjenar.
  • Den största seger någon kan vinna, är segern öfver sig sjelf.
  • Den «välter inte, som dyrt köper.
  •  Den sällan felar, blir snart förlåten.
  • Den tid vinner, vinner allt.
  • Den trätan »mitt och ditt» har skiljt mången ifrån sitt.
  • Den uppgående solen vördas mer, än den nedgående.
  • Den vidt far, blir mycket var.
  • Den vår Herre gifver ett embete, gifver han ock förmåga dertill.
  • Den vår Herre vill förgöra, honom slår han med blindhet.
  • Den vår Herre vill väl, hpnom står ej heller Sankt Fer emot.
  • Den väl sitter, han sitte, om han kan.
  • Den väl smörjer, han åker lätt.
  • Den väntar aldrig för länge, som väntar på något godt.
  • Den åker inte illa, som Tända kan.
  • Den är alltid god, som glup fyller.
  • Den är inte fattig, som rår om sitt.
  • Den är inte galen, som rädes för det onda.
  • Den är inte värd det söta, som aldrig smakat det sura.
  • Den är rik, som ingen skuld har.
  • Dens bröd man äter, dens visa man qväder.
  • Der bästa vinet växer, dricker man det sämsta.
  • Der det finns dufvor, finnas också hökar.
  • Der det finns en vacker värdinna, är ölet godt.
  • Der det finns getter i huset, är bocken på taket.
  • Der du intet sått, får du intet skörda.
  • Der dufvor finnas, flyga dufvor till.
  • Der en vilja finnes, finnes ock alltid en väg.
  • Der geten är bunden, gnager hon.
  • Der gror, hvarest hägnas.
  • Der hjerterum är, der är ock husrum.
  • Der hustrun siden och sammet bär, der elden i spi-seln snart slocknad är.
  • Der ingen åklagare är, finnes heller ingen domare. Der intet finnes, har kejsaren förlorat sin rätt.
  • Der intet är att taga, behöfver man ej rädas för plundring.
  • Der kärleken slutar, tager hatet vid.
  • Der lag brister, ligger freden sjuk.
  • Der lag slutar, bör heder möta.
  • Der lystnaden befaller, får plånboken betala.
  • Der man tagit soten, tage man ock boten.
  • Der misstankan träder in, går kärleken ut.
  • Der mycket tages, ses många hål.
  • Der mycket är, dit vill alltid mer.
  • Der träd huggas, falla alltid spånor.
  • Der trädet faller, blifver det liggande.
  • Der tukt är, der är ära.
  • Der vettet brister, tager lyckan vid.
  • Der vinet går in, går vettet ut.
  • Der åtelen är, dit samlas ock örnarna.
  • Der äro ej många hemma, när bonden går sjelf vali.
  • Deraf hjertat är fullt, talar munnen.
  • Derunder ligger en hund begrafven.
  • Det anstår en illa att döma andra, då man är skyldig sjelf.
  • Det bekommer inte åsnan väl, att vara lejonets stallbroder.
  • Det blir ej alla prester, som gå i skolan.
  • Det blir ej frukt efter hvarje blomma.
  • Det blir inte olönt, som illa lönes.
  • Det dig inte bränner, behöfver du ej blåsa på.
  • Det drucken gör, får nykter betala.
  • Det drunknar flere i öl och vin om året, än i vatten.
  • Det duger ej att sätta bocken till trädgårdsmästare.
  • Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
  • Det elfte budet heter: »Du skall inte låta dig förbluffa.»
  • Det ena du vill, det andra du skall.
  • Det ena först och det andra sedan.
  • Det ena goda förskjuter inte detx andra.
  • Det ena kolet glödgar det andra.
  • Det ena skall man göra, och det andra derföre icke låta.
  • Det ena stålet hvässer det andra.
  • Det ena svärdet håller det andra i skidan.
  • Det ena är mot det andra som dag och natt.
  • Det feta vill gema flyta ofvanpå.
  • Det finnes en kyrka i hvars mans bröst.
  • Det finnes flera brokiga hundar än prestens.
  • Det finnes mycket i himmelen och på jorden, hvar-om skolmästaren ingenting vet.
  • Det fordras en stark rygg att bära goda dagar.
  • Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning.
  • Det gagnar föga att kon mjölkar mycket, när hon sjelf sparkar omkull byttan.
  • Det goda är aldrig för mycket.
  • Det goda är ej nytt, och det nya är ej alltid godt.
  • Det godas underlåtande är det ondas fullgörande.
  • Det går an med mindre käpp än en såstång.
  • Det går dock som Gud vill.
  • Det går ej så i sju år, som i sju dagar.
  • Det går många önskningar i en säck.
  • Det går ur hand och i mun.
  • Det gör intet att hunden skäller, blott han ej bite.
  • Det hade jag inte trott, sade bonden när han väl* tade med vagnen.
  • Det hafver sig inte så lätt att tämja tjurar som andra nöt.
  • Det har varit i säck, förrän det kom i påse.
  • Det hushåll är ej utan qval, der hanen kacklar och hönan gal.
  • Det hör mer till att plöja, än att ropa: ho!
  • Det hör till min tur, sa’ han som tappa galoscherna. Det kommer igen, när det fått gå sina hvarf.
  • Det kommer ofvanefter.
  • Det kostar ej mycket att ge ett godt ord.
  • Det kostar möda att lära, men skaffar nöje och ära.
  • Det leder till intet gagn att göra sin granne skada. Det lider, medan det skrider.
  • Det lilla är det storas begynnelse.
  • Det lönar inte mödan att leta efter korfven i hund-kojan.
  • Det lönar inte mödan att lugga den skallige.
  • Det man ej kan få, är bäst att vända hågen ifrån.
  • Det man gerna hörer, tror man snart.
  • Det man tar ifrån Gud, det tar fan igen.
  • Det man äter ur grytan, får man inte på fatet.
  • Det njugger ger, må raggen tigga.
  • Det onda blir alltid spordt.
  • Det onda är snart kommet, men ej så snart gånget. Det orätt fås, med sorg förgås.
  • Det rinner mycket vatten, medan mjölnaren sofoer.
  • Det roliga varar sällan länge.
  • Det skall vara en dristig mus, som vågar göra bo i kattens öra.
  • Det skedde i grefoens tid.
  • Det sker intet nytt under solen.
  • Det smakar ändå fågel, sa' käringen, kokade käppen som kråkan sjuttit på.
  • Det som ej är synavärdt, är ej heller pengar värdt.
  • Det som gömmes i snö, kommer upp i tö.
  • Det som kommer ifrån hjertat, går oek till hjertat.
  • Det som med våld fås, med våld förgås.
  • Det som två veta, kommer snart till den tredje.
  • Det spöijes väl i bygden, hurudant folket är till dygden.
  • Det starkaste trädet växer långsammast.
  • Det svärdet som biter skarpast, är böjligast.
  • Det sägs efter sägen och ljugs efter lögn.
  • Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest.
  • Det söta har ofta en sur efteramak.
  • Det tar väl en gång slut, sade fan om böndagen.
  • Det träd som ofta flyttas, fattar ej rot.
  • Det var numro ett, sa’ fan, kasta' länsman öfver gärdesgården.
  • Det vill allt mer till plogen än hvissla, oeh mer till dans än ett par näfverskor.
  • Det vill många möss. till att binda en katt.
  • Det våller inte en att två träta.
  • Det är don efter person.
  • Det är dumt att forbinda foten, när hufvudet' är såradt.
  • Det är dåligt att drunkna på torra landet.
  • Det är en dålig lycka som inte har två afundsmän.
  • Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord.
  • Det är en mager stek som ingenting dryper af.
  • Det är ej alla kulor som träffa.
  • Det är ej godt i huse, der ingen är kuse, men hälften värre, der hvar och en är herre.
  • Det är försent att lägga locket på brunnen, när barnet har drunknat.
  • Det är försent att stänga buren, när fågeln är utflugen.
  • Det är förgäfves att laga gärdesgården, när grinden står öppen.
  • Det är förtjensten man lefver af.
  • Det är gjordt, som gjordt är.
  • Det är ingen barnlek, när en gammal käring dansar.
  • Det är ingen konst att dansa, när lyckan är spelman.
  • Det är inte allt gods, man skall vinna på.
  • Det är inte allt godt för magen,-som smakar sött i munnen.
  • Det är inte allt guld, som glimmar.
  • Det är inte allt krokigt, som rättas skall.
  • Det är inte allt latin, som ändas på us.
  • Det är inte allt slags trä, som duger till träskor.
  • Det är inte allt spöken, som. går i dotterns kammare.
  • Det är inte borta, som man ger sin gris.
  • Det är inte gifvet, som den fattige förtjenar.
  • Det är inte godt att låna åt stora herrar.
  • Det är inte godt tecken för kon, när hon kommer åkande.
  • Det är inte jul mer än en gång om året.
  • Det är inte kungsord allt, som drottning talar.
  • Det är inte långt emellan hvarfven här, sa’ käringen, satt på qvarnstenen.
  • Det är inte mindre konst behålla, än förvärfva.
  • Det är inte nog med att ha näfverskor för att kunna dansa.
  • Det är inte riddersmansfård att draga svärd emot värnlös man.
  • Det är inte sagdt att den alltid är dum, som heter Hans.
  • Det är inte sanning allt, som liknar sanning.
  • Det är inte strax dager, derföre att en fågel qvittrar.
  • Det är inte så* godt, skall mästarn tro.
  • Det är inte värdt att ge bulla åt bagarens barn.
  • Det är inte värdt att kosta krut på döda kråkor.
  • Det är lättare att bygga två ugnar, än att värma en.
  • Det är lättare att rifva ned, än bygga opp.
  • Det är lättare att vinna ett land, än att styra det.
  • Det är många dagar i året, och än flere måltider.
  • Det är mängden som gör det, sa* kryddkrämaren, sålde for en styfver billigare än han sjelf gifvit.
  • Det är ofta större lycka än konst.
  • Det är svårt att dölja hvad hvar man vet.
  • Det är svårt att få vagn, när alla vilja åka.
  • Det är svårt att vakta den höna som borta vill värpa.
  • Det är vanskeligt att draga rep med en stark.
  • Det är väl ej heller så stora herrar döda, att tiggare böra åka med kronskjuts.
  • Det ögat aldrig såg, hjertat ej begråter.
  • Det ögat ser, det tror ock hjertat, d. ä. ögat är ett troget vittne.
  • Detta är ord och inga visor.
  • Dit man gema vill, drages man med ett hårstrå.
  • Djupa strömmar löpa tyst.
  • Dottren klär sig gema i modrens särk.
  • Drick med gåsen, så blir du ej yr i hufvudet.
  • Dristig man har lyckan i följe.
  • Dristigt vågadt är halft vunnet.
  • Drucken buk gör lungan sjuk.
  • Drucken man gör ingenting rätt, utom då han lägger sig i rännstenen.
  • Drucken man ser sju för tu.
  • Drucken man talar, hvad nykter tänker.
  • Drucken mans glädje är nykter mans sorg.
  • Drucken mun talar af hjertats grund.
  • Drucken qvinna är en olåst kista.
  • Drucken vis är nykter galen.
  • Dryckenskap är egenvillig dårskap.
  • Dryckenskap är ungdoms fall.
  • Drömmar äro strömmar.
  • Dufvan måste ha en hök och grodan en stork.
  • Duglighet är bättre än förord.
  • Dum räf, som löper i saxen vid solsken.
  • Dygd finnes äfven hos olärdt folk.
  • Dygd föder dygd.
  • Dygd håller sämja.
  • Dygd och goda seder gå inte i arf.
  • Dygd och högfärd sämjas ej under samma tak.
  • Dygd och odygd äro närmaste grannar.
  • Dygd växer inte på träd.
  • Dygden älskar ett rent herberge.
  • Dygderik är mer än rik.
  • Dygdesam qvinna pryder sitt hus.
  • Dygdig qvinna är mannens långa lif.
  • Dyr den ära, som slutar med skada.
  • Dyr helsa, som skall tagas på apotheket.
  • Dyr klenod är lustig ögonfägnad.
  • Dyr mat har bästa smak.
  • Dyra håfvor gömmas väl.
  • Dyrköpt vett är bästa vett.
  • Då Petrus kom till hofs, blef han en skälm.
  • Dålig friare som inte sjelf framfor sitt ärende.
  • Dålig fågel som smutsar i eget bo.
  • Dålig häst som ej kan förtjena sitt foder.
  • Dålig höna som lägger ägg utangårds.
  • Dålig köpenskap utan vinning.
  • Dålig tjenare blir aldrig god herre.
  • Dårar finna godt råd efteråt.
  • Dåren kan så snart gråta som le.
  • Dåren menar att alla äro sådana som han.
  • Dåren vinner alltid första spelet.
  • Dåren är bland annat folk som ugglan ibland kvåkor.
  • Död hund skäller inte och ingen fälles af stumt vittne.
  • Död man är dåligt sällskap för andra än roffåglar och maskar.
  • Död man är snart glömd vid hofVet.
  • Döden blåser ej i horn.
  • Döden finnes ofta i sockrad mat.
  • Döden frågar inte efter åren.
  • Döden hjelper utur nöden. (Jemf. Joh. 3: 36).
  • Döden låter inte skrämma sig.
  • Döden tar inga mutor.
  • Döden är den sista rätten.
  • Döden är en bitter ört, men har en söt eftersmak.
  • Döden är en snäll jägare.
  • Döden är viss, men stunden oviss.
  • Dödsfhiktan är värre än sjelfva döden.
  • Döm inte allt det du ser; tro inte allt det du hör; gör inte allt hvad du kan; säg inte allt hvad du vet; förtär inte allt hvad du har.

 

%MCEPASTEBIN%