M.

  • Magen blir förr mätt än ögat.
  • Magen borgar icke.
  • Magen har inga öron.
  • Magneten drager.
  • Magra myggor bita värst.
  • Makt blir aldrig mätt.
  • Makt och mod vilja ha vett i folje.
  • Makt skapar snart förlikning.Makt utan råd faller snart i brunnen.
  • Man behöfver ej gå öfver ån efter vatten.
  • Man betalar ej oxen dyrare för det den är brokig.
  • Man blir inte klok förr'n man varit tokig först.
  • Man blir inte sjelf hvit af att svärta andra.
  • Man blir snarast slagen af föraktad fiende.
  • Man blåser så länge i askan, tills gnistorna fara en i ansigtet.Man bör gå i ordning med frågorna.
  • Man bör inte döma man efter mål, ej heller hund efter hår.
  • Man bör inte flyga högre än vingarna bära.
  • Man bör inte gjuta olja i elden.
  • Man bör inte hafva en hund till ovän.
  • Man bör inte hålla kålen för en dålig ört, för det den ätes af svinen.
  • Man bör inte kasta bort den gamla qvasten, förrän man sett hvad den nya duger till.
  • Man bör inte kasta perlor för svin.
  • Man bör inte kasta ut barnet med badvattnet.
  • Man bör inte klå sig der det inte kliar.
  • Man bör inte köpa grisen i säcken.
  • Man bör inte lägga sten på börda.
  • Man bör inte sträcka fotterna längre än skinnfållen räcker.
  • Man bör inte sveda allt som ludet är.
  • Man bör inte truga godt på ondt.
  • Man bör inte väcka björn som sofver.
  • Man bör kunna styra sig sjelf, innan man vill styra andra.
  • Man bör sofva på saken.
  • Man bör stänga dörren så, att man kan låsa upp den igen.
  • Man bör äta för att lefva, men icke lefva för att äta.
  • Man finner snart orsak att fålla fett svin.
  • Man fångar ingen vessla i sömnen.
  • Man får hålla till godo med ugglor, när man ej har näktergalar.
  • Man får inte skära alla öfver en kam.
  • Man får inte slå efter hvarje mygga.
  • Man får inte väga allt på guldvigt.
  • Man får löpa länge efter en vildgås, innan man hittar en strutsfjäder efter honom.
  • Man får plöja med de oxar man har.
  • Man får taga den onda dagen med den goda.
  • Man får taga seden, dit man kommer.
  • Man får taga skeden i vackra hand.
  • Man gör inte rak käpp af krokigt trä.
  • Man gör mycket för sällskap skull.
  • Man gör så godt man kan. (Jfr Jac. 2: 10).
  • Man har ej alltid något för de kol som man bränner.
  • Man hämtar inte rent vatten i dyngpölen.
  • Man hänger inga bjellror på katten.
  • Man hänger ingen tjuf förrän han fås.
  • Man kan aldrig förgylla loften så väl, att den inte stinker.
  • Man kan allt hvad man vill.
  • Man kan gömma sin halm så länge, att den duger till hö vid foderbrist.
  • Man kan inte begära större iörmåga af katten än han har.
  • Man kan inte blåsa och ha mjöl i munnen på samma gång.
  • Man kan inte förbjuda fågeln att flyga öfver hufvudet, men väl att reda bo deri.
  • Man kan inte gifva bättre än man sjelf eger.
  • Man kan inte på samma gång både väfva och spinna.
  • Man kan inte så noga veta, hvar haren löper, sa' gumman, satte snaran i ugnsgluggen.
  • Man kan inte taga håret af den skallige.
  • Man kan krypa lika högt som man kan flyga.
  • Man kan låta det gå in genom det ena örat och ut genom det andra.
  • Man kan se på fanan hvem som vunnit segern.
  • Man kan så länge umgås med fån, tills man sjelf blir ett sådant.
  • Man kan tvinga hästen till vattnet, men inte att dricka.
  • Man kan tämja ett vildt djur, men inte en elak qvinna.
  • Man kan väl ljuga för vår Herre, men inte bedraga honom.
  • Man kan äfven ega mindre än intet.
  • Man kan äfven köpa guld för dyrt.
  • Man kan äfven ledas vid goda dagar.
  • Man kastar ej bort kornet för agnarnas skull.
  • Man kastar yxan i sjön och går landvägen.
  • Man klår ofta, der intet kliar.
  • Man klär sig på Fransyska och fryser på Svenska.
  • Man kommer inte långt med två trötta ök.
  • Man kommer ofta skrattande till ett gille och går gråtande derifrån.
  • Man kysser ofta den hand, man helst såge vara af.
  • Man känner bäst sjelf hvar skon klämmer.
  • Man känner icke en annan längre än till tänderna.
  • Man lefver ej blott af vackert solsken och väder.
  • Man lefver medan man lefver och lefver en dag dess mindre. (Jfr Pred. 11: 9.)
  • Man lånar sin vän och kräfver sin ovän.
  • Man lär inte känna folk i kyrka och bön, utan i
    handel och vandel.
  • Man lär sig inte simma utan att gå i vattnet.
  • Man lärer så länge man lefver.
  • Man minnes ej skabben längre än den kliar.
  • Man må så gerna taga den första skadan som den sista.
  • Man måste göra skon efter foten.
  • Man måste krypa innan man kan lära sig att gå.
  • Man måste låta lag gå före slag.
  • Man måste mer lyda Gud än menniskor.
  • Man måste mycket höra, innan öronen falla af.
  • Man måste ofta tåla att åsnan trampar en på foten.
  • Man måste rätta munnen efter matsäcken.
  • Man måste smida medan jemet är varmt.
  • Man måste taga dagen som han kommer.
  • Man måste tjerna tills man får smör.
  • Man njuter ej freden längre än grannen vill.
  • Man saknar ej det goda förrän det är borta.
  • Man saknar ej kon förrän båset är tomt.
  • Man ser grandet i sin broders öga, men icke bjelken i sitt eget.
  • Man skall ej binda munnen till på oxen som tröskar.
  • Man skall ej bruka en salfva till alla sår.
  • Man skall ej sälja skinnet förrän björnen är skjuten.
  • Man skall ej sätta ljuset under skeppan.
  • Man skall ej tala om den snön som föll i fjol.
  • Man skall ej tillsluta det öga, som Gud vill se.
  • Man skall hoppas det bästa. (Jfr Sal. Ordspr. 10: 28).
  • Man skall inte svara på hvart ord, sade mannen då de kallade honom en tjuf.
  • Man skall inte välja sköna qvinnor vid ljus.
  • Man skall sed följa eller land fly.
  • Man skall så hjelpa andra, att man ej stjelper sig sjelf.
  • Man skall taga tiden i akt, sa’ fan, plockade nötter vid jultiden.
  • Man skänker räfven en gås för att få hans skinn.
  • Man skär ej alltid guld med täljknifvar.
  • Man slår helst den viggen som gå vill.
  • Man stryker öfver med hartassen.
  • Man står eller faller sin egen herre.
  • Man stänger för en tjuf, men icke för en lögnare,
  • Man sörjer sig snarare gammal än rik.
  • Man tager ej af hatten, innan man ser mannen.
  • Man tager ofta törnen ur en annans fot och sticker dem i sin egen.
  • Man tramjpar masken så länge, att han vill värja sig.
  • Man vet ej huru man sått förrän man skall skörda.
  • Man vet hvad man har, men icke hvad man får.
  • Man vet inte hvad folk duger till, förrän de äro borta.
  • Man vet inte hvad som kan ske innan aftonen.
  • Man väljer i väplingen, tills man fastnar i starren.
  • Man är sig sjelf närmast. (Jfr Matth. 22: 39).
  • Man äter inte bröd till ost, utan ost till bröd.
  • Med bannor ringes till djefvulens messa.
  • Med barnen måste man lalla.
  • Medborgares dygd är säkraste muren för staden.
  • Med ed svaras och icke klagas.
  • Med fem fingrar kan man taga mer än med två gafflar.
  • Med full mage är det lätt att hålla fastepredikan.
  • Med Gud är bäst att börja.
  • Med handskar fångar katten inga råttor.
  • Med hvad en enda last kostar, kunde man uppfostra tvänne barn.
  • Med hvarje dag man vandrar till sin graf.
  • Med sin pastor och sin fogde bör man ej kifva.
  • Med som sarfven i hvarje lek.
  • Med stillatigande kan mycket försvaras.
  • Med åren bytas håren.
  • Medan gräset gror, dör märren.
  • Medan min tunna rann, kände mig både qvinna och man; när hon hörde upp att rinna, kände mig hvarken man eller qvinna.
  • Medelvägen är svår att finna.
  • Medgång alstrar högfärd.
  • Medgång bör tänka på motgång.
  • Menige mans bästa är högsta lag.
  • Mening är ej alltid sanning.
  • Menniskan lefver blott en gång.
  • Menniskan spår och Gud rår.
  • Menniskan är menniskans glädje, menniskan är menniskans sorg.
  • Min son heter Hans efter Hans Majestät, sade käringen.
  • Minska begäran ökar kassan.
  • Missbrukad frihet är värd att mistas.
  • Missräkning är ingen betalning.
  • Misstankar bryta vänskap.
  • Misstro gör oro.
  • Misstänksamheten tar en hvit pudelhund för en mjölnardräng.
  • Mjukaste riset svider värst.
  • Mjölgröt och kål är bondens läkedom.
  • Mod finnes ock under vallmarströjan.
  • Modershjertat är alltid ömt.
  • Modig häst aktar intet hundgläfs.
  • Mogen mö är svår att vakta.
  • Moget råd bär god frukt.
  • Morgonlöje är ofta aftongråt.
  • Morgonstund har guld i mun.
  • Mors gossar äro vi allesammans.
  • Motgång pröfvar sinnet.
  • Munnen och hjertat följas icke alltid åt.
  • Munnen talar ofta det halsen får betala.
  • Mutor vränga lagen.
  • Mycken mat är i Guds skafferi.
  • Mycken prakt gör förakt.
  • Mycken predikan gör kroppen trött.
  • Mycket af munnen, litet af ullen.
  • Mycket blir allt, när litet räcker till.
  • Mycket borga gör svag lofven.
  • Mycket borga och gå till rätta är nästa steget till armod.
  • Mycket fult i fagert skinn.
  • Mycket hästar, folk och hundar gör snart herreman till bonde.
  • Mycket vill alltid hafva mer.
  • Mycket vin i flaskan, inga pengar i taskan.
  • Mycket vänskap i vinfatet.
  • Myggan flyger så länge kring ljuset, att hon slutligen sveder vingarna.
  • Målare och poeter ljuga fritt.
  • Många bäckar små göra en stor å.
  • Många fjädrar görar en säng.
  • Många gäster göra dåligt herberge.
  • Många herdar vakta illa.
  • Många hugg fälla kan.
  • Många hundar äro harens död.
  • Många händer göra arbetet lätt.
  • Många korn göra en skäppa.
  • Många kunna hjelpa en.
  • Många munnar göra tomma fat.
  • Många om en gerning blir snarast ogjord.
  • Många råttor binda icke katten.
  • Många rätter, många krämpor.
  • Många skatter äro många nät.
  • Många slag göra stockfisken mjuk.
  • Många vänner, när minst tränger.
  • Många äro vägarne: säll den som väljer den rätta.
  • Mången begråter i år det han belog i fjol.
  • Mången bryter med foten ned, hvad han med handen bygger upp.
  • Mången bryter ris till sitt eget straff.
  • Mången flyr röken och kommer i elden.
  • Mången får beröm för litet och skam for alls intet.
  • Mången förlåter, men sällan någon förgäter.
  • Mången gagnar som svinen, först efter sin död.
  • Mången gåfve gerna sitt ena öga, att en annan måtte mista båda.
  • Mången går ut efter ull och kommer klippt hem.
  • Mången har för mycket, men ingen har nog.
  • Mången har goda kort, bara han visste att spela dem.
  • Mången häfves högt till sitt eget fall.
  • Mången lofvar i sin nöd, men håller icke för sin död.
  • Mången släcker så sin harm, att han blir både usel och arm.
  • Mången smeker barnet för ammans skull.
  • Mången sopar för sin grannes dörr och går sin egen förbi.
  • Mången spottar i kålen och får sedan supa den sjelf.
  • Mången står vid ljuset och skymmer sig sjelf.
  • Mången söker ett öre och bränner tre fyraskillingsljus.
  • Mången är inte så halt som han linkar till.
  • Mångtalig qvinna gör mannen trött.
  • Måste är en bitter ört.
  • Måttlig aftonvard sparar mycken krankhet.
  • Måttliga korfvar äro bäst.
  • Mät ej din egen lycka med en annans aln.

 

%MCEPASTEBIN%