På Resa
Att resa - är att resa långt - och aldrig återvända

Annapurna Base Camp hike dag 6 - Chhomrong - Bamboo

Datum: 26 november 2014
Distans: 5 km fågelvägen (ca 12 km)
Höjdstigning: 200 meter
Mål: Chomrong

DSC 0661
Vid halv åtta tiden på morgonen är det dags för frukost, Här i Chomrong är det kyligt på morgonen och det är jacka på som gäller.

 

Vädret är klart och dagen kommer helt säkert bli varm, men ännu är det nog bara ett par plusgrader i den friska luften.

 

Vi vet alla precis hur dagens vandring kommer se ut. Chomrong ligger på åsen av en enorm dal. Man ser tydligt vägen vi kommer gå, ner i dalen och upp på andra sidan. Det är helt klart att vi kommer göra en hel del höjdmeter under dagen men summan av alla steg utför och uppför kommer vara noll eller nästan noll. 

Vandringen fortsätter i en enorm trappa utför och jag funderar på hur det kommer att kännas på tillbakavägen. Den här delen kommer verkligen bli helt skoningslös på hemvägen.

DSC 0628
Hela dalen är uppodlad och det känns inte direkt som vi vandrar i någon äventyrlig vildmark, det är mer som en vandring i ett kulturlandskap där människorna pysslar med samma saker som de alltid gjort. generation efter generation har samma kunskap vandrat över generationsgränserna utan någon större utveckling. Det slår mig att det vi såg som avlägsna berg för några dagar sedan nu är vår direkta omgivning. Vi har vandrat in bland alla bergen och de befinner sig nu runt oss, vi har kommit till bergen, vi är inuti bergen.

DSC 0669
Som vanligt hittar jag en enorm hängbro i botten av dalen och sedan bär det av uppför igen och stigningen är brant, lika brant uppför som det nyss var utför. Sällskapet flåsar på ordentligt när vi vandrar i uppförsbacke och man får passa sig så man inte blir helt utmattad. Det är väldigt enkelt att rusa på utan att tänka på höjden. I Sinywa stannar vi för att äta vår lunch och vanan trogen äter vi dal baht. Efter lunch märks det att vi lämnade det uppodlade landet bakom oss och vi vandrar in i skog.

Stigarna är inte längre stenlagda utan det är samla stigar av röd upptrampad jord vi vandrar på. Det är väldigt fuktigt och det märks på vegetationen, bambuskogen är enormt tät och det växer mossa precis överallt.

DSC 0650
Det är enormt kuperat och man kämpar uppför en backe på hundra meter för att omedelbart förlora de höjdmeter man gjort. Överallt är det springkällor och många gånger är vattenfallen så nära att man kan nå dem genom sträcka ut sin hand. Landskapet här är verkligen helt förtrollat, om Indiana Jones skulle komma rusande med ett helt band kannibaler efter sig så skulle jag inte bli det minsta förvånad. 

Moln tornar upp sig på himlen och under vandringen in till Bamboo så kommer det faktiskt regn. Ni vet när luften blir så fuktig att regnet liksom uppstår ur intet, ja egentligen är det nog så att vi just vandrar bland molnen. Det blir lite kylslaget och det blir ordentligt ruggigt när vi vid tretiden kommer fram till Bamboo.

DSC 0687

Här finns det ingen by, inga människor är bofasta här och det märks tydligt. Tre stycken små gästhus är allt som finns i den här dalgången och senare under lågsäsongen så är det bara ett av dem som håller öppet, resten stänger.

Det rinner en liten å mitt bland husen som kopplas samman med en bro. Jag vet inte om man kan kalla det för en bro egentligen, det är tre stycken timmerstockar.

Det är en skum hund som har följt med oss ett par timmar av vandringen upp till Bamboo. jag frågar en av guiderna om någon äger hunden, hon tittar på mig lite roat och säger att det inte är någon som fångar hundar i Nepal. Varför ska man göra det? Det är fria precis som du och jag.

Det är något speciellt med Nepal, människor är vänliga och omtänksamma. De flesta människorna har ingen baktanke med sitt agerande och det är ofta nära till ett skratt.  När jag nämner det för Alix så undrar hon om jag tänkt på hur djuren är i Nepal, att människorna är snälla kanske har smittat av sig på djuren, för djuren är snälla.

Under våra vandringsdagar har vi mött otaliga friströvande djur. Det är kor, hästar, enorma bufflar, getter, apor av olika slag och åsnor, alla verkar vara tillfreds med att det strövar fram en och en annan människa bland dem.

Alla är helt enkelt lite vänligare i Nepal, det är något som vi här i Sverige kan lära oss mycket av.

DSC 0690
Utanför dörren på vårt gästhus har vi en stor fin grön buske som växer. Jag frågar Renske om busken är det jag tror att det är. Hon är ju från Holland så hon är ju expert på plantor. Hon säger att det är en hon-planta men att det kanske är en honplanta och de får fina blommor men det är ungefär allt. Jid kommer förbi, flinar och säger

-Ganja

DSC 0692
På skylten utanför gästhuset står det:

Bamoo Trek King
Guestohuse & Restaurant

Same place
but
Different Lodge

 

Det ligger säkert någon enorm visdom bakom de där orden men jag har fortfarande inte listat ut poängen. Kanske hänger det ihop just med den där fina busken på något outgrundligt vis. Lizzy kan inte hålla fingrarna borta utan stoppar på sig några prover. Några dagar senare när hon kommer på att hon ska flyga och kommer passera tullkontroller ångrar hon sig.

- Hur länge stannar doften av marijuana egentligen kvar i kläder?

DSC 0693
Jag knatar runt lite i naturen kring gästhuset innan middagen serveras, en gammal gubbe kommer fram till mig drar mig lite lätt i skjortärmen och pekar på något i bergssluttningen.

Han verkar mån om att jag begriper vad han muttrar om och jag nickar sådär lite korkat som man välvilligt gör när man fattar... just ingenting.

Vi står är och glor i säkert fem minuter innan jag nickar uppskattande till honom och knatar tillbaka till gästhuset vi bor på.

Det kommer dröja nästan ett dygn innan jag begriper vad han ville...