På Resa
Att resa - är att resa långt - och aldrig återvända

Kilimanjaro expedition 2011-2012 dag tre:
Shira Caves - Barranco Huts

Datum: 2 Januari 2012
Distans: ca 11 km
Höjdstigning: 200 meter
Mål: Barrancho Huts 3986 meter över havet

Shira KilimanjaroDen här dagens vandring innebar ett par riktiga ögonöppnare för mig.

För det första så börjar jag känna av höjden ordentligt när vi vandrar, det är inte distansen som gjorde vandringen jobbig utan höjden, ändå har jag övernattat på 3800 meters höjd utan några som helst problem,

märkligt.

För det andra så börjar jag känna av att gå i uppförsbacke, det börjar strama i benen av ansträngningen som aldrig tar slut. Det gäller verkligen att hushålla med krafterna här, när man kommit till toppen är man inte klar, då har man ju bara kommit halvvägs!

Shira WalkingVandringen går genom ett öde landskap med stenbumlingar som ligger utslängda lite huller om buller.

Ta vägen till höger eller vänster om stenen? Välj själv, här kan man ju gå hur som helst!

Stigningen var ganska måttlig men det går som vanligt konstant uppför, åtta timmar per dag.

För varje klättrare så går det två stycken bärare som kånkar runt på merparten av vår utrustning, dessutom bär de förrutom sin egen packning alla förnödenheter, mäss, köksutrustning och alla expeditionens tält. det är inga klena gossar det där...

Dessutom finns det ett gäng med guider som stryker omkring lite diskret både bland bärarna och bland oss klättrare. De är lite dåliga på att ge sig tillkänna såhär långt.

Det kommer säkert klarna allteftersom deras tjänster behövs.

KristinVid lunchtid har vi nått upp på ca 4400 meters höjd. Vi stannar nedanför den beryktade Lava Tower, en hög pelarformation som står rätt upp i det övrigt nästan helt plana landskapet. Flera i gruppen börjar känna av höjden inklusive både jag och min fru Jane.

Jag blir ganska nojig av att redan få känning av AMS. Allt under 4500 meter skulle ju bara vara inbillning, eller?

Efter lunchen kollade Fredrik Sträng av vilka som vill klättra upp på Lava Tower och vilka som direkt vill gå vidare mot lägerplatsen vid Barrancho Huts genom att runda Lava Tower. Gruppen delas i två nästan lika stora grupper som väljer olika vägar vidare.

Under eftermiddagens vandring börjar de här märkliga förväxta och gigantiska örterna dyka upp, konstigt att muterade jätteväxter kan existera på det här viset. De borde vara ett par decimeter höga men är tre meter höga! Sjukt!

Endless WalkEftermiddagens vandring känns lång och seg, det är som om vi alla är små Marsvin som bara springer i våra hjul utan möjlighet att någonsin komma fram till något mål.

Jane och jag kämpar på och benen känns starka i vandringen timme efter timme så inga problem där men väl framme i lägret nedanför Barrancho Wall mår både jag och Jane rätt så visset, jag saknar aptit, huvudvärken som kommer smygande. Jag trodde det skulle bli bättre så fort vi kom ned på lägre höjd men det verkar inte stämma.

Mitt självförtroende är rubbat och jag tvekar faktiskt på om jag någonsin ens kommer i närheten av Kilimanjaros topp.

Vi sover tidigt efter att Fredrik Sträng kikat till oss.