På Resa
Att resa - är att resa långt - och aldrig återvända

Kilimanjaro expedition 2011-2012 dag fyra:
Barranco Huts - Karanga Valley

Datum: 3 Januari 2012
Distans: ca 8 km
Höjdstigning: 100 meter
Barrancho WallMål: Karranga Valley 4034 meter över havet

När jag vaknar vid soluppgången så märker jag att vi har frost på insidan av ytterduken, det är ordentligt med minusgrader under natten.

Gårdagens illamående är bortblåst och jag och Jane ser fram mot en toppendag med nya ordentliga utmaningar att ta tag i.

Barrancho Wall, en tre hundra meter nästan lodrät vägg som sticker rakt upp framför näsan på oss i vårt läger.

Det är inte helt enkelt att begripa att vi ska klättra rakt upp där, hela vägen till toppen utan att trilla ned en enda gång.

Dessutom så ska vi göra det med ryggsäckar på!

Uhuru Peak KilimanjaroNär vi väl kommer igång är det faktiskt mer roligt och utmanande än skrämmande.

Känningen av höjden dagen innan är helt bortblåst, jag är helt koncentrerad på de instruktioner jag får av guiden Shienai (eller hur det nu kan stavas) om hur jag ska låsa upp väggen och klara av klättringen.

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och fötterna på rätt stenar upp längs väggen. Inga stavar här inte utan nu gäller händer och fötter och bra grepp.

Väl upp på Barrancho Wall så fortsätter vandringen i det vanliga ökenlandskapet som vi vant oss vid.

Mount MeruVandringen känns ganska lång utan att vara speciellt jobbig. Någon frågar hur långt det är kvar och tidangivelserna vi får verkar inte stämma något vidare, men vädret är bra så det känns lugnt.

Vi stöter på en bärare som inte mår något vidare, han verkar ha tuppat av och är ordentligt förvirrad. vi utrustar honom med vätska och lite tilltugg och vips så far han iväg utför berget i full fart.

Även om de är tuffa så jobbbar bärarna verkligen med ett arbete som tyvärr bara kan sluta på ett vis.

Helt plötsligt så dyker lägret upp inom synhåll och alla blir ordentligt muntra, dagens vandring var inte så lång i alla fall.

Skönt, bara några hundra meter kvar.

Efter någon minut ser vi att vägen är mycket, mycket längre än vi tänkt oss. Mellan oss och lägret är det en stadig ravin! Vi måste vandra ned på botten av ravinen och uppför andra sidan innan vi är framme. den nyss så muntra stämningen är helt bortblåst. Fler av vandrarna blir riktigt knäckta av den trista överraskningen.

HöghöjdstoalettLägret Karranga Valley ligger inte i dalen som man kan tro utan ligger i en brant uppförsbacke helt exponerat för väder och vind.

Några stackare har tvingats bära upp material till några riktigt äckliga utedass, något som jag klarar mig bättre utan.

Dessutom verkar toaletternas hukhål vara populärare bland de lokala förmågorna än oss turister, detta helt oavsett vad som står på dem.

Vid Karangalägret säger min mage upp sig för första gången..