Bloggar
Orden från ett Silverhjärta
Familjen Silverhjärta
Möt familjen som är riktigt extraordinär

Nu knackar hösten på dörren och de blir aktuellt med inomhus aktiviteter. Något som familjen Silverhjärta har tagit varmt om hjärtat är klättringen. I stort sätt alla i familjen har de gröna klättringskortet och funderar även på att uppgradera sig till de röda kortet som tillåter ledklättring. Denna vecka har jag spenderat två kvällar på Solna klättercentrum och klättringskvällarna kommer bara blir fler och fler. Vet inte om det är doften av kalk, svett och plast eller de faktum att man får utmana sig själv både tekniskt och fysiskt som gör det, kanske är det en kombination men jag mår aldrig lika bra som under och efter ett klättringspass.  

klllllklk

 

 Ett toppreps tillfälle med Jane silverhjärta och Stina silverhjärta. Nå toppen för att må toppen (Fredrik Sträng). Pannben i kombination med teknik och styrka. Klättringen ger både adrenalin och glädje och går att anpassa helt efter klättrarens nivå. Vägg efter vägg efter vägg klättrades uppför under denna kväll. Ledklättringsväggarna, väggar med överhäng men även väggar med bergsstruktur. Mina favoriter är de väggar som kombinerar traditionella grepp och bergsvägg. Väggar där man behöver balansera vikt och styrka för att hålla sig uppe och behöver tänka "out of the box", vrida armar och ben i konstiga vinklar, använda hälar liksom tår.

klättring

Två dagar senare var jag tillbaka i samma klättringssal, denna gång låg fokus på bouldring. När man bouldrar klättrar man utan säkerhetsutrustning och belastas då även av hela sin kroppsvikt. Väggarna är några meter höga och golvet är täckt med en tjockmatta. Denna klättringstyp kräver mer styrka och ännu mer teknik än när man klättrar topprep. Här finns inte vilopauser eller avlastning på kartan. En riktigt rolig del av klättringen som utmanar klättraren ytterligare. Varje gång jag bouldarar blir jag alltid lika fascinerad av de personer som har funnit ett flow i klättringen. Deras klättringsstil liknar en dans eller möjligtvis Tai chi. Balansen i deras kroppar och hur de kan skifta sin vikt är helt otroligt.  

stina 

Eftersom att vi i denna familj friskt delar med oss av livshändelser och erfarenheter, kan jag ju fortsätta trenden och hjälpa er som är sugna på att klättra lite på traven. Att tänka på i klättring förutom att all säkerhetsutrustning fungerar som den ska är att:

  • Alltid använda tårna, om du alltid sätter tåspetsen på greppen istället för hela fotens undersida är du mer fri att vrida fötter och kropp, det ledar även till att du kan omfördela din kroppstyngd lättare.
  • Försök att alltid ha tre punkter i väggen. Tre punkter ger en stabilitet.
  • Våga använda väggen även fast än de inte sitter ett grepp. Om du inte hittar ett grepp att ställa foten på låt den inte hänga löst utan tryck den mot väggen. Detta skapar en större stabilitet än om du låter den dingla runt.
  • Försök att alltid klättra så tight med väggen som möjligt, ju tightare du är med väggen desto lättare blir det att klättra rent styrkemässigt.
  • Använd benen! I klättring använder du benen minst lika mycket om inte ännu mer än armarna.
  • Klättra med raka armar. Klättrar du med raka armar, belastar du armarna mindre och blir mer uthållig.
  • Är du osäker kan du alltid stanna upp, våga prata med din säkrare, han kanske ser grepp som du har svårt att uppfatta. Klättrar du topprep kan du även ta en vilopaus och sätta dig i selen.
  • Och det absolut viktigaste: våga, våga, våga! För den som aldrig försöker kommer aldrig åstadkomma något. Du kan alltid ge lite mer än vad du tror.

 

Peace, Love and Understanding