100 åringen

Juletider är biotider, idag var vi och såg 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann

 

Jag har varit lite skeptisk till en filmatisering av det här årtiondets kanske bästa feelgood-böcker. När första trailern visade Robert Gustavsson i huvudrollen så blev jag ändå mer tveksam... Skulle Lasse Kongo gå och bli 100 helt plötsligt? Näe det finkar inte!

Men Robert axlar rollen på ett fantastiskt nedtonat och faktiskt värdigt vis. Ja jag kan inte komma på ett annat bättre ord. Vid några tillfällen tappar han det lite och man undrar när han ska slita fram illern Göran... men det är bara på ett par ställen.

Handlingen plockar fram valda delar av boken och den nutida historien går före Allans rika historia, något som funkar riktigt bra på vita duken. Alla har ju läst den där boken så det spelar ingen roll att man snabbspolar lite här och där.

Felix Herngren har gjort ett förträffligt arbete och publiken i biosalongen uppskattade filmen och skratten var många. Det var ett äldre par (närmare 70) framför oss som inte verkade vara speciellt vana biobesökare, gubben hade ledvärk och flyttade på sig hela tiden, tanten hörde lite dåligt och gapade så att alla i salongen hörde precis vad hon funderade över. Med ett litet leende tänkte jag att de nästan kunde vara statister som skulle förstärka filmens autenticitet.